Till
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
103 33 Stockholm
registrator@sustainable.ministry@se

SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG PÅ REGIONALT MILJÖ- OCH HUSHÅLLNINGSPROGRAM FÖR FJÄLLOMRÅDET, LÄNSGEMENSAMT PROGRAM 2005 SAMT FJÄLLPROGRAMMET I JÄMTLANDS LÄN, REGIONALT MILJÖ- OCH HUSHÅLLNINGSPROGRAM FÖR FJÄLLEN I JÄMTLANDS LÄN 2005-06-22.

Synpunkter på Fjällprogrammet i Jämtlands län: Faktafel, plädering för fortsatt diskriminering i inlandet och ensidigt gynnande av en rennäring på bekostnad av andra bofasta präglar dokumentet. Länsstyrelsen i Jämtlands län förfalskar och utelämnar fakta för att stärka rennäringens positioner. Det finns skäl för oss att tro att detta görs för att förringa fjällbondens och andra bofastas betydligt längre historia i länet. Det är svårt för oss att se att Länsstyrelsen i Z län så tydligt tar ställning för en sentida näring på bekostnad av den egentliga ursprungsnäringen; fjällbonden.

1. ENSIDIGA REMISSINSTANSER GER ODEMOKRATISKT UNDERLAG
I ett demokratiskt land ska alla bofasta vara representerade via remissinstanserna. Som remissintanser finns tolv samebyar men ingen organisation, eller byalag, som representerar övriga bofasta i glesbygden. Därmed blir sammanställningen av remissinstanserna en partsinlaga.

2. EXEMPEL PÅ FAKTAFEL
2.1. Fjällprogrammet i Jämtlands län, regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällen i Jämtlands län 2005-06-22:
Kapitel 8. Rennäring.
Normal lavvegetation saknas på de allra flesta ställen i Härjedalen på grund av överbetning och stora hjordars tramp. Se till exempel Bengt Danielssons flora ”Kärlväxter i Härjedalen”.

Att renskötsel endast får bedrivas av samer som är medlem i sameby är en exkluderande (för andra samer och andra medborgare), diskriminerande och rasistisk lag.

Sedvanerättsmarker finns ej i Härjedalen. Enligt historiska fakta och domstolsbeslut, Hovrätten i Sundsvalls dom, T58-96, 2002-02-15, som fastställdes av HD 2004-04-29, är det fel att prata om att renskötseln har urminnes hävd i Härjedalen.

Kapitel 17. Historia och kulturarv.
Det är fjällbonden som har en lång historia i Härjedalen. Rennäringen är sentida enligt fakta och domstolsbeslut, Hovrätten i Sundsvalls dom, T58-96, 2002-02-15, som fastställdes av HD 2004-04-29
Det finns dokumenterade fastighetsaffärer angående Västergården i Tännäs 1406.

Att renskötande samernas närvaro ska tidigareläggas med flera hundra år är idéer som grundar sig på spekulationer och önsketänkande baserade på ”egna dokumentationsprojekt” som har privatekonomiska och andra egenintressen att bevaka. Att renskötande samer är sentida visas bland annat i kyrkböcker samt domstolsbeslut, Hovrätten i Sundsvalls dom, T58-96, 2002-02-15, som fastställdes av HD 2004-04-29.

Faktafel om Sveriges högst belägna by Högvålen. Den förste nybyggaren bosatte sig i Högvålen 1766. Helt förkastligt att uttrycka sig som det står i denna passus: ”Högvålen uttrycker det tidiga 1900-talets kolonisation i fjällmiljö.”

I kapitlet om fjällägenheter utelämnas följande fakta: Att staten, under hot om expropriation, köpte stora markområden i Härjedalen och Jämtland för drygt hundra år sedan. Markerna överläts till rennäringen. Bönderna som tvingades sälja sina fastigheter, blev arrendatorer.

Länsstyrelsen i Z län, genom Rennäringsdelegationen, har motarbetat den nationella angelägenheten att skydda och vårda kulturmiljöer enligt Kulturminneslagen samt artikel 8j i Konventionen om biologisk mångfald, som Sverige ratificerat. Genom att regelmässigt neka bofasta att köpa tomt och mark för att utöka och utveckla näringar, som fjälljordbruk och småskalig turism, med ett enda motiv: ”Avslag, Rennäringslagen paragraf 32, avsevärd olägenhet för rennäringen” har inte den biologiska mångfalden gynnats.

2.2. Fjällprogrammet Jämtlands län del 2. Hållbar utveckling i fjällen – analys av möjligheter, hinder och problem.
Kapitel 8. Hinder och problem:
” I själva verket är det ytterst få ansökningar som får avslag” (sid 27), hävdar länsstyrelsen. Detta är fel. Under 2005 har minst tre avslag till upplåtelser i byarna Högvålen och Ränningsvallen meddelats av rennäringsdelegationen i Z län med motiveringen ”avsevärd olägenhet för rennäringen”. Många exempel på avslag finns från tidigare år.

Kapitel 7. Tillväxtförmåga i olika verksamheter.
Att rennäringen idag bedrivs med renantal anpassat till betet är ett partiskt ställningstagande. I frågan om det optimala antalet renar har olika parter olika åsikter. Med hänsyn till undervegetationens kondition (eller snarare frånvaro av undervegetation) bör detta betraktas som faktafel.

Krympande betesmarker för samebyarna anges vara ett hot. För andra grupper och intressen (bönder, turism etcetera) är det inte ett hot utan en möjlighet. Vi vill även understryka att betesmarkerna ständigt expanderat, sett under en hundraårsperiod, så krympande betesmarker är ett hypotetiskt hot.

3. PARTNERSKAP KRÄVER SAMMA RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER
Det talas ofta om ”samverkan och partnerskap” i dokumentet. Det är svårt att få till stånd samverkan och partnerskap mellan rennäring och andra bofasta enär en part har exklusiva rättigheter på bekostnad av den andra.

Nuvarande regler för jakt, fiske, ved och virke med mera gynnar ensidigt renägare och grundar sig på en lag som tar avstamp i etnisk tillhörighet och därmed är obsolet. Självklart finns det intressekonflikter när olika befolkningsgrupper/näringar har olika rättigheter och skyldigheter. När likhet inför lagen, lika rättigheter och skyldigheter, gäller upphör konflikterna. Det finns inga historiska eller nutida exempel där grannar med olika rättigheter och skyldigheter kan samexistera.

4. FÖRSLAG TILL LÖSNINGAR
Alla som bor i inlandet ska leva under samma lagar, rättigheter och skyldigheter. Rättigheter till jakt, fiske, ved, virke och att röra sig i naturen är bra exempel.

Tännäs sameby/Ruvhten Sijte har ett 50-tal jaktgäster medan bofasta i Ränningsvallen är utestängda från älgjakt. Renägarna har mer än tio gånger så stora älgjaktsmarker per familj som bofasta utan medlemskap i sameby.

Det finns förutsättningar att etablera och utveckla företag i fjällområdet. För att det ska vara möjligt måste rennäringens rätt att ensidigt diktera villkor och möjlighet att hindra annan företagsamhet genom unik representation i Rennäringsdelegationen upphöra.

Rennäringsdelegationens beslut berör fler folkgrupper och näringar än rennäringen. Byt därför namn på delegationen till Fjälldelegationen och låt alla som lever i berört område få delta och rösta på lika villkor. Det innebär i klartext att om rennäringen ska ha egen representation ska även andra bofasta ha det, via till exempel byalag.

Byt namn på Samefonden till Fjällfonden och låt den gynna alla i det glest befolkade inlandet.
Ränningsvallen 12 januari 2006

Olle Larsson Hugo Dahl
För Ränningsvallens byalag För Högvålens byalag genom Olle Larsson