Öppet brev till samtliga politiker i Härjedalens kommunfullmäktige. pdf-fil

Härjedalspartiets inbjudan till övriga politiska partier i Härjedalens kommunfullmäktige angående en bred politisk diskussion om möjligheterna för samverkan kring frågan om härjedalingarna som minoritet.

Härjedalspartiet har ju även tidigare på olika sätt och återkommande berört dessa frågor. Nu aktuellt behandlas också frågan i en aktuell interpellation till L-G Nordlander.

Vi kan ju alla ha våra utgångspunkter och perspektiv på Härjedalen och härjedalingarnas livssituation och möjligheter som minoritetsgrupp – historiskt och idag. Vi menar att vi nu också behöver överväga hur vi från Härjedalen kan och bör agera för att också ta tillvara och säkerställa Härjedalens möjligheter och det härjedalska in i framtiden.

Det är ett faktum att vi har en etablerad minoritetspolitik i landet. Det är också en strömning i vår tid att påtagliga inslag i politiken, och i opinionsbildningen, handlar om identitetsfrågor inom olika sektorer. Minoritetspolitik kan ju rent allmänt tyckas vara behjärtansvärd, till skydd för hotade och osynliggjorda grupper av olika slag. Men med en uttalad minoritetspolitik följer också behoven av identifiering och avgränsning på olika sätt, liksom det också följer en gränsdragningsproblematik – gentemot det svenska samhället generellt, och gentemot sådana minoritetsgrupper som inte fått motsvarande erkännande inom minoritetspolitiken. Vi kan ju alla ha våra uppfattningar och perspektiv på minoritetspolitiken och dessa aspekter av minoritetspolitiken.

– Vi menar från Härjedalspartiet att historiken understödjer bilden av härjedalingarnas särskildhet i svenskt nationellt perspektiv. Det är ju allmänt bekant hur Härjedalen kom att bli en del av Sverige 1645. Det är nu också i dagarna aktualiserat kunskapen om den dåvarande riksgränsen mellan Sverige och Norge som avhandlades just i Sveg år 1273. Hela Härjedalen har en gedigen historisk bakgrund som del av det norska kulturområdet under minst lika lång tid som vi nu har hunnit vara en del av Sverige. Innan dess existerade ingen övergripande sammanhållen regim, men det fanns sedan förhistorisk tid en spridd befolkning också med anknytning västerut och som i huvudsak levde på traditionellt naturbrukande i olika former. Härjedalingarnas ursprungliga kulturarv vilar i hög grad på västfornnordisk grund och det härjedalska språket utgör närmast en tröndersk dialekt.

– Vi kan idag iaktta att den nationella minoritetspolitiken helt förbiser härjedalingarnas intressen som minoritet vad gäller exempelvis historik, kulturarv och språk.

Det brister i kunskap om och hänsynstaganden till Norrlands historia generellt och okunskapen om härjedalingarnas historik och kulturarv och språk i synnerhet. Det får en förödande inverkan för det härjedalska när nationell politik verkar med stora penseldrag och åtgärder inom många politikområden, när politiken så uppenbart baserar sig på underlag med stora kunskapsluckor i dessa avseenden.

Med detta följer bristen på nationell erkännande i minoritetspolitiken och frånvaro av positiv uppmärksamhet och hänsynstagande gentemot härjedalingarnas historik, kulturarv och språk. Det leder med tiden till ytterligare utarmning av dessa värden genom en politik som i hög grad utformas utifrån urbana perspektiv och en politisk riksförsamling som överlag har en svag representation i Norrland. Vi menar från Härjedalspartiet att den nuvarande situationen är till nackdel för Härjedalen och härjedalingarna.

– Vi har idag anledning att överväga vårt ansvar och möjligheterna inför framtiden.

Vi menar från Härjedalspartiet att Härjedalen i praktiken utgör ett minoritetsområde som bland annat med hänsyn till händelseutvecklingen 1645, redan tidigare kunde och borde ha identifierats och beaktats inom minoritetspolitiken. Så skedde inte.

– Minoritetspolitikens hållpunkter återfinns i flera sammanhang. Bland annat i den Europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Även om härjedalingarna som minoritetsgrupp av staten inte getts legitimitet och status som nationell minoritet så finns det inga hinder för att från ändå driva dessa härjedalingarnas intressen som ett sätt att värna, bevara och utveckla de mänskliga rättigheterna, bland annat vad avser kulturarv, språk och traditionella ortsnamn och topografiska namn. Det kan också finnas anledning att arbeta för härjedalingarna som nationell minoritet.

– Att hävda sina minoritetsintressen inför framtiden måste utgå från självidentifikation och bygga på ett eget ansvar. Det innebär att dessa intressefrågor för härjedalingarnas historik, kulturarv och språk i första hand måste bevakas och drivas från lokal nivå, med syfte att påverka kunskapsutvecklingen och den nationella politiken så att även Härjedalen och härjedalingarna blir föremål för positiva insatser inom minoritetspolitiken.

– Vi menar från Härjedalspartiet att det är angeläget och vore en fördel om vi kunde samlas i en bred lokal politisk samverkan, gemensamt och över partigränserna, kring Härjedalens och härjedalingarna minoritetsintressen. 

Är ni från ert parti öppna för att diskutera möjligheterna att inleda ett sådant framåtsyftande diskussion och gemensamt arbete med bred och tvärpolitisk förankring inom Härjedalens kommun?

Tännäs 2023-06-27

Härjedalspartiet

P-A Tapper