Motion till Sverigedemokraterna
17 november 2008
Jag föreslår
att en utredning bestående av juridisk och historisk kompetens tillsätts för att klarlägga ägarförhållanden och lägga fram juridiskt och historiskt förankrade förslag till lösningar för att, en gång för alla, lösa de infekterade ägande- och nyttjandeförhållande som råder inom det så kallade renbetesområdet.

Det råder oklarheter kring vem som är den rättmätige ägaren till de så kallade renbetesområdena. Äganderätten har idag inte samma juridiska status i Norrland som i andra delar av landet. Det måste vi ändra på.

Staten hävdar äganderätt till de så kallade renbetesområdena (35 procent av Sveriges yta). Dessa områden har, under de senaste 200 åren, på juridiskt grumliga grunder kommit i statlig ägo.

Markägare, vars mark gränsar till det så kallade renbetesområdet, har inte samma rättsskydd som andra markägare när det gäller rätten att bestämma över sina egna marker. Renbete och älgjakt sker på privat mark utan markägarens tillåtelse. De privata markägarna är rättslösa; det finns inget rättsskydd för markägare mot detta intrång från en annan näringsverksamhet.

Svenska samernas riksförbund anser att det råder stor oklarhet rörande de rättsliga förhållandena i fjällregionen som gör det svårt att komma vidare i diskussioner som gäller gemensamma angelägenheter. För att förbättra situationen måste de juridiska förutsättningarna klarläggas.*

Tillsätt en juridisk och historisk utredning
För att bringa klarhet i detta ska en utredning med inriktning på juridik och historik, och som är politiskt obunden, reda ut ägarförhållanden angående marken inom det så kallade renbetesområdet. Ledamöter i utredningen ska representera olika intressen i samhället. I utredningen ska stor hänsyn tas till hur markägare har kommit över marken. Utredningen ska säkra att markägande är lika mycket värt i hela landet.

Utredningen ska klarlägga:

• huruvida statens överförande av mark till statlig ägo, den så kallade avvittringen, skedde enligt lag.
• om hot eller tvång förekommit när mark bytte ägare samt om expropriation förekommit.
• om oegentligheter har skett vid markägarbyte och lämna förslag hur mark kan återlämnas till gemensamhetsägande för boende i området alternativt till arvingar till tidigare ägare.
• om markköp som skedde under hot om expropriation skedde på ett olagligt eller oetiskt sätt samt lämna förslag på hur mark kan lämnas tillbaka till forna ägares arvingar, alternativt till boende i området.
• lagfartsförhållanden.
• och lämna förslag på eventuell boplikt för markägande.
• översyn av samebyarnas juridiska status samt föreslå förändringar.
• och lämna för slag till hur medlemmar i samebyar ska kunna äga sina egna bostäder och tomter enligt samma villkor som andra.
• hur samebyarna bildats, om markägande renägare behandlades korrekt vid bildandet av samebyarna och om det finns renägare som miste rätten till sin mark i samband med samebyarnas bildande.
• om bildandet av samebyar skett juridiskt korrekt och om hänsyn tagits till privat äganderätt.

BAKGRUND
Under avvittringen, under 1800-talet, utökade staten sitt markinnehav genom att överföra till exempel bolbyar (gemensamt ägda skog- och fjällområden för gemensamt nyttjande av jakt, fiske, ved och virke, mossa och slåtterängar) till statlig mark. Staten förvärvade mark från fjällbönder, samer och kväner för att ge rennäringen större betesområden. När staten kom över dessa stora markområden skedde det ofta under hot om expropriation och de boende på landsbygden förleddes att sälja sina marker. Detta fick till följd att kväner, fjällbönder, samer med flera fick se sin mark överlämnas till renägare av staten.

* Citat från remissammanställning av Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet, Länsgemensamt fjällprogram 2005, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Regeringskansliet, promemoria 2006-09-27.

Olle Larsson
 SD Härjedalen.