Motion till Sverigedemokraterna
26 april 2009
Vi föreslår
att alla svenska medborgare får samma rättigheter och skyldigheter, lyder under samma lagar och har lika värde inför lagen. För att slippa klassificera folk och kulturer ska begreppet urbefolkning och nationella minoriteter avskaffas.

Vi vill leva i ett land där möjligheterna att bo och verka är lika för alla, oavsett etnisk tillhörighet eller näringsverksamhet.

Begreppet urbefolkning är irrelevant i dagens Sverige. Nuvarande system, som ger renägare status som urbefolkning, är förödande för alla andra näringar och folk – inte minst de samer som saknar renskötselrätt. Fiskare längs kusterna, bönder på Varaslätten, kväner, fårfarmare på Gotland och många många fler kanske uppfyller kriteriet för urfolk.

Under 1600-talet började samer med renskötsel i Sverige. Då hade redan andra grupper, inklusive samer, bedrivit jordbruk, kombinerat med jakt och fiske, i samma område under flera tusen år.

För att åskådliggöra dagens situation vill vi ge ett exempel där renägare ersatts av bönder som lever av fjällkon:
Endast fjällbönder får bedriva näring med fjällkor. Fjällböndernas barn måste, av kulturella och opinionsskäl, ges möjlighet att föra bondearvet och -kulturen vidare. Därför ger staten fjällbönderna rättighet att bedriva näring även på mark som inte staten äger (se bilaga). Från att ha bedrivit fjälljordbruk med ett fåtal kor har fjällbönderna, med statens hjälp, tilldelats mer än en tredjedel av landets yta. Antalet fjällkor i landet har ökat från några tusen till fler än 200 000. Staten utökar fjällböndernas marker på andra näringars och folkgruppers bekostnad. För att stärka fjällbondens ställning inrättas ett fjällbondeting. Fjällbonden är klassad som urbefolkning, vars kultur och näring skyddas, även om det skadar andra näringar och kulturer, tar andras marker i beslag och kostar statskassan stora summor.

Många grupper i Sverige skulle kunna klassas som urbefolkning och vara berättigade till särskilda rättigheter. Det är bättre att slopa denna klassificering och istället behandla alla lika. Rådande politik, med ett ensidigt gynnande av renägare, har, i det närmaste, utrotat den egentliga ursprungsnäringen i stora delar av fjällregionen: fjällbonden och fjällkon.

Sydafrikas apartheidsystem gav den vita minoriteten jordäganderätt, rösträtt och rörelsefrihet på den färgade majoritetens bekostnad. De hade inte heller samma möjligheter till bostad, arbete och yrkesval som den vita minoriteten. Inom det så kallade renbetesområdet utsätts majoriteten av befolkningen idag för liknande förtryck. Sydafrika har avskaffat apartheidsystemet men Sverige har kvar det diskriminerande och exkluderande begreppet urbefolkning.

1977 beslutade riksdagen att samerna är ett urfolk i Sverige. 2007 undertecknade Sverige FN:s urfolksdeklaration. Från erkännande till egenmakt är regeringens strategi för de nationella minoriteterna. Konkret innebär det att det samiska språket ska stärkas i till exempel Härjedalen – samtidigt som de härjedalska dialekterna håller på att försvinna. Under de senaste åren har samiska namn konstruerats och lagts till på kartor. Tyska namn skulle enligt samma princip kunna placeras på orter i Stockholmsområdet eller holländska i Göteborgsregionen.

Samhällen har i alla tider växt och utvecklats när folk, traditioner och olika levnadssätt blandats. Dagens ensidiga gynnande av en näring – rennäringen – är förödande för en sund utveckling inom det så kallade renbetesområdet och skapar stora motsättningar mellan folkgrupper och näringar. Konflikter mellan renägare och samer som saknar renskötselrätt visar att dagens system har gjort renägare till den sista adeln i Sverige.

Det är dags att avskaffa det odemokratiska och rasistiska systemet för urbefolkning och de särskilda reglerna för nationella minoriteter så att alla människor och näringar i Sverige får lika värde och styrs av samma lagar.

Olle Larsson, SD Härjedalen
Karl-Göran Hansson, SD Norr- och Västerbotten