Synpunkter från Härjedalspartiet inför möte med SKR – Sveriges Kommuner och Regioner – angående ny rennäringslagstiftning.
Regeringen avser tillsätta en utredning för översyn av rennäringslagen. Det är på
tiden att diskutera denna föråldrade och destruktiva lagstiftning. En
grundläggande fråga måste bli om vi verkligen behöver en särskild lag för just
rennäringen.
Rennäringslagen har rötter i den tid då vi i Sverige levde med ett rasbiologiskt
tänkande. Den renbeteslag som infördes 1928 förbjöd andra än samer att bedriva
rennäring. Vid den tiden hade fjällbönderna fler renar än samerna i Härjedalen,
något som man då tvingades avveckla, vilket för många är en okänd följd av det
dåtida rasbiologiska tänkandet.
Det är otidsenligt och odemokratiskt med en lagstiftning som specifikt knyter en
näringsverksamhet till en särskild etnisk grupp. Vi har inga motsvarande lagar
specifikt för andra areella näringar. Som exempel har jordbruk och
boskapsskötsel en betydligt längre historik i landet än rennäringen, och kan
därmed betraktas som än mer kulturbärande för det nuvarande svenska
samhället. Ändå är det så att jordbruk och boskapsskötsel generellt har en lägre
status i vårt land än rennäringen, och särskilt inom det så kallade
renskötselområdet blir jordbruk och boskapsskötsel satt på undantag genom
lagstiftning och myndigheters agerande.
Sverige måste komma bort från etniskt baserad lagstiftning. Det är min åsikt att
lagstiftningen ska vara demokratisk och etniskt neutral som inkluderar samtliga
kulturer och näringar på lika villkor.
Dagens rennäringslagstiftning är förödande inte bara för rennäringen utan också
för andra näringar, kulturer och inte minst för naturen på grund av den
överbetning som skett under lång tid. Lagstiftningen måste omarbetas så den
inte bygger på att stödja renägares ställning på bekostnad av övriga samer, andra
folk och andra näringar. Nya tider kräver modern lagstiftning som är anpassad
efter dagens förhållanden och dagens kunskaper. Grundläggande hänsyn måste
tas till alla historiska brukargrupper. En framtida hantering av dessa frågor måste
bygga på fakta och inte på en förljugen historiebeskrivning. Särskild hänsyn till
bland annat samisk kultur kan genomföras genom exempelvis kulturpolitiken.
Från perspektivet att alla människor ska behandlas lika är dagens rennäringslag
exkluderande mot både de samer och andra grupper som saknar renskötselrätt.
Ett barn som föds i en renägarfamilj får på grund av rennäringslagen betydligt
bättre förutsättningar att leva och verka i det så kallade renskötselområdet än det
barn som föds i en familj som inte ingår i renägarkollektivet. Det hör inte
hemma i en modern demokrati.
Följande behöver belysas i en utredning
• Innebörden av urfolksbegreppet behöver klargöras och uppdateras. Vi vet idag
att den specifikt samiska etniciteten är relativt senare även i norr, jämfört med
andra etniska grupper.
• Det måste klarläggas om den tidigare bristen på likabehandling är förenligt
med FN stadgans §1 om alla människors lika värde och rättigheter.
• Lagstiftningen måste utgå från att samer inte är de historiska brukarna utan
relativt sentida i Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna. Därför måste
förutsättningar även skapas för de tidigare historiska brukarna, etablerade långt
innan de nuvarande samiska renägarna.
• Det behöver beskrivas statens köp av stora markområden under hot om
expropriation från främst fjällbönder i Jämtland och Härjedalen för att under
1800- och 1900-talet utöka de sent ankommande renskötande samernas
betesmarker. Det har fått stora konsekvenser för fjälljordbruket,
fjällbondekulturen, den regionala identiteten och den regionala
historieskrivningen. Detta behöver klargöras och tas fram en analys som grund
för en revitalisering av denna fjällbondekultur.
• En normalisering av rättigheter som inte är baserad på etnicitet måste bli en
ledstjärna för en ny lagstiftning.
• Rättigheter som renägarna har på bekostnad av övrig ortsbefolkning jakt, fiske,
och inkomster från de av staten inköpta markerna för att utöka renbetesmarken
måste reformeras så även övrig ortsbefolkning får del av naturtillgångarna. Det
finns ingen rimlighet i att de senare ankomna renägarna ska ha rättigheter som
fråntagits den ursprungliga befolkningen.
• En historisk, biologisk och ekologisk översyn av överbetningen som fått
förödande konsekvenser inom hela fjällkedjan. Dagens renbete är inte förenligt
med en hållbar miljöpolitik. Redan 1918 skrev samen Torkel Thomasson om att
delar av fjällkedjan var överbetad och ”befinner sig i ett miserabelt skick”.
Betestrycket har ökat än mer och rennäringen förflyttas allt längre söderut.
• Dagens rennäringslagstiftning är en produkt av ett centralistiskt perspektiv som
inte beaktar att historik, förutsättningar och förhållanden varierar stort längs
fjällkedjan. Det är inte funktionellt och långsiktigt hållbart med en obalanserad
och enögd generell lagstiftning över hela fjällområdet, och som dessutom vilar
på uppenbart felaktiga grunder. Det är inte rimligt varken ur hållbarhets-,
demokrati- eller rättviseperspektiv. Dagens rennäringslagstiftning skapar
motsättningar mellan folken i norr, och är förödande för den majoritet av
samerna som hamnat utanför renskötseln, men även för kväner/lantalaiset på
nordkalotten samt historiska norrmän (jämtar och härjedalingar).
En utredning måste ta detta på allvar och ta fram kunskapsunderlagen samt
möjliggöra utvecklingsprocesser och ge utrymme för den historiskt förankrade
mångkultur som vi faktiskt har i norra Sverige.
• De berörda folken i norr har inte tidigare getts möjlighet att vara delaktiga i
utformningen av villkoren för naturresursförvaltningen och den lokala
samhällsutvecklingen. Låt nu lokalsamhällena i norr få en roll i utformningen av
framtidens lagstiftning. Det kan vara en väg att gå genom att införa en
demokratiskt förankrad lokal förvaltning av statens marker där alla fast boende
inkluderas oavsett etnisk tillhörighet. Med lokal demokrati skapas möjligheter
för riktig demokrati. På köpet får man automatiskt också den mångfald som
skapas av de lokala variationerna i demografiska fördelningen i kommunerna.
Förvaltningsprofil, näringsliv och lokal utveckling kommer därmed att kunna
variera mellan olika områden i norra Sverige.
Men det viktigaste är att Sverige kommer bort från etniskt baserad lagstiftning
som har spelat ut sin roll i en modern demokrati.
Ordförande Härjedalspartiet
Olle Larsson
Ränningsvallen 2020-10-05