Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att jämställa andra ursprungliga näringar och kulturer med rennäringen och samekulturen i samband med utformningen av miljömål för fjällen.

Motivering

Markanvändningen i fjällområdet är synnerligen komplex och inom fjällområdet sker ett vittomfattande mångbruk av resurserna av flera olika aktörer.

Dessvärre belastas utvecklingen i fjällområdet av tidigare förvaltningshistoria. Nuvarande förvaltningsformer varken underlättar den demokratiska förankringen i förvaltning och utvecklingsinsatser eller det nödvändiga miljöarbetet. Så beskrivs bland annat en upplevd brist på legitimitet och trovärdighet i myndighetsutövningen samt oklarheter i ägande- och nyttjanderättigheter inom fjällområdet. Dessa frågor har relativt väl belysts i forskningsförstudien ”Miljömål i fjällandskapet – En syntes av problemställningar knutna till förvaltningen av en begränsad resurs” (SNV Rapport 6366 2010).

Det ligger inom statens mandat att hantera utformningen av miljömålen. I de nationella preciseringarna för miljömålet ”Ett storslaget fjällandskap” återges som första punkt och målsättning att ”fjällens värden för rennäringen är bevarade”.

Miljömålen har generellt en stor och fundamental betydelse för myndighetsstyrning och statens resursfördelning till olika sektorer. Denna uttalade statusprioritering av rennäringen genom miljömålet för fjällen innebär därmed i praktiken en systematisk och negativ påverkan på andra näringar och andra kulturer i fjällområdet än den till rennäringen genom särskild lag knutna samekulturen.

Dessa andra näringar och kulturer missgynnas därmed på ett ibland förödande sätt också genom utformningen av statens målformuleringar i samband med förvaltningen av fjällmiljön. Antingen det sker som en direkt konsekvens av den uttalade prioriteringen av rennäringen, eller om det sker indirekt genom de många små beslutens tyranni, fungerar denna målformulering vägledande också i långt vidare utsträckning utanför de direkta tillämpningarna i miljömålsarbetet.

Så belastas och begränsas därmed fjälljordbruket, fjällbondekulturen, fäbodbruket och det samiska gårdsbruket av den generella prioriteringen av rennäringen. Så missgynnas därmed den i södra fjällen ursprungliga fjällbondekulturen, de i fjällområdet aktiva fäbodbrukarna liksom de samiska gårdsbrukarna och den majoritet av samerna som hamnat utanför renskötseln.

Det är min mening att staten i miljöförvaltningen ska förhålla sig antingen neutral eller annars ovillkorligen sakligt mycket välgrundad och balanserad i styrningen av miljöförvaltningen vad gäller näringsverksamhet.

Det är min mening att staten inte ska uttrycka etniska prioriteringar varken direkt eller indirekt i styrningen av miljöförvaltningen.

Mot denna bakgrund föreslår jag att miljömål för fjällen ska omformuleras så att alla ursprungliga näringar jämställs med rennäringen.

Jag föreslår att andra ursprungliga näringar och kulturer jämställs med rennäringen och samekulturen i samband med utformningen av miljömålet för fjällen.

Riksdagen ska därför besluta om att jämställa andra ursprungliga näringar och kulturer med rennäringen och samekulturen i samband med utformningen av miljömålet för fjällen.